Hur tar jag mig till San Siro?
Stadio Giuseppe Meazza är det officiella namnet på arenan även om den i folkmun oftast kallas San Siro. Arenan ligger drygt 5 kilometer öster om centrala Milano och enklast tar man sig dit med tunnelbanan. Ta linje lila linjen M5 och hoppa av antingen på San Siro Ippodromo eller San Siro Stadio. Det tar runt 20 minuter att ta sig dit med tunnelbanan.
Det går även bra att åka spårvagn med linje 16 men då tar det runt 30 minuter ut till arenan.
Hur tar jag mig till Milano
Det går direktflyg från Stockholm till Milano och resan tar i så fall runt 2 timmar och 50 minuter. Flyger du från Göteborg eller någon annan ort i Sverige får du oftast räkna med ett byte vilket gör att resetiden går upp något.
Fotbollsresor till Milan
Det är ofta väldigt prisvärt med fotbollsresor till Italien och Milan är inget undantag. Priserna är betydligt lägre än de flesta ligor, speciellt om man jämför mot Premier League.
Genom resegeneratorn här hittar du Milans kommande matcher och på de matcher där priser syns så ingår det både matchbiljett och två nätter på hotell i priserna.
Billiga / dyra biljetter till Milan
Det finns givetvis både dyrare och billigare biljetter till San Siro. Det beror främst på vilka de möter. Derbyna mot Inter eller stormatcher mot rivaler som Juventus eller Roma kostar givetvis mer än när mitten eller bottenlag kommer på besök. När du bokar genom resegeneratorn här kommer biljetterna via pålitliga sportresebyrån Nickes.Com som sålt sportresor i över 20 år vilket gör ni kan känna er trygga med era biljetter och paket.
AC Milans historia
Milan grundades faktiskt av en engelsman, Kerbert Kilpin 1899 och gick då under namnet Milan Cricket and Football Club. Redan då bestämde han att klubben skulle ha sina traditionella röda och svarta dräkter.
Efter ett bråk i klubben 1908 bröt sig några medlemmar ur Milan och startade istället lokalkonkurrenten Inter. Som så ofta är fallet i städer med två klubbar som konkurrerar, så definieras AC Milan väldigt mycket genom rivaliteten gentemot sin värsta konkurrent.
I fallet med Inter och AC Milan handlar det dessutom om två riktigt klassiska storklubbar som har haft väldigt stora framgångar och där flera många världsstjärnor har spelat genom åren. Här handlar det alltså om en rivalitet som har funnits väldigt länge och som faktiskt är en tidig del av AC Milans historia.
Det nuvarande namnet Associazione Calcio Milan, eller AC Milan var ett namn som påtvingades laget 1938 efter att fascisterna kommit till makten. Alla klubbar var då tvingade att ha italienska namn. Efter andra världskriget antogs det nuvarande namnet.
I Italien överlappar verkligen politik och fotboll på ett väldigt tydligt sätt. I fallet med staden Milano är det så att Milan traditionellt har varit ett lag som stöds av arbetarklassen, medan rivalerna Inter historiskt sett förknippats mer med höginkomsttagare och akademiker.
1986 köptes klubben upp av affärsmannen Silvio Berlusconi, vilket blev början på en ny storhetstid för AC Milan. Man anlitade då tränaren Arrigo Sacchi, som till sitt förfogande bland annat hade tre holländska spelare i världsklass, Marco van Basten, Ruud Gullit och Frank Rijkaard. Lägg där till de italienska försvarsklipporna Paolo Maldini och Franco Baresi, och du har stommen i ett lag som ett tag troligtvis var världens bästa.
En väldigt effektiv typ av zonförsvar infördes och man spelade en typ av 4-4-2 som innebar en enorm kompakthet, med väldigt lite luft mellan lagledarna, samtidigt som det i grunden inte var en defensiv uppställning. När man 1989 vinner Europacupen så blir detta början på ett gyllene decennium för klubben, med många framgångar, både i Italien och i Europa.
Efter Sacchi tog Fabio Capello över tränarrollen under några väldigt framgångsrika år på nittiotalet. AC Milan hade på den här tiden allt: pengar, kompetenta tränare, och spelare i absolut världsklass.
Under denna period var också den italienska ligan definitivt den bästa i världen, med bland annat spelare som Diego Maradona. Klubbarna fick bara ha tre utlänningar i laget, innan den så kallade Bosmandomen trädde i kraft, och många av världens bästa spelare kom till Italien och bidrog med extra spets.
Säsongen 1996/97 hände dock någonting. Man var då inne i en period med flera tränarbyten och väldigt lite kontinuitet och man värvade spelare till laget som inte höll samma nivå som tidigare. Laget slutade då vara den där totalt dominerande kraften i italiensk fotboll, men har inte varit utan framgång sedan dess. Även när laget inte har varit jättebra i ligan har de ofta lyckts prestera bra resultat i Europa.
AC Milan är dock en väldigt klassisk klubb med många supporters och anhängare runt om i världen, inte minst på grund av de olika storhetsperioder de har haft.
Legendariska spelare i AC Milan
Väldigt många storspelare har spelat i de svart-röda tröjorna genom åren, inte minst på den tiden då italienska ligan på världens bästa, och då AC Milan definitivt var det bästa laget i ligan.
En spelare med väldigt stor legendstatus, trots att han tvingades avsluta sin karriär är relativt tidigt, var Marco van Basten. Han spenderade sina sista år som fotbollsspelare med ständigt misslyckade comeback-försök, efter att ha drabbats av allvarliga skador på grund av det på den tiden väldigt cyniska och brutala försvarsspelet som han utsattes för.
För de flesta är hans mest minnesvärda mål gjorda i VM finalen 1988, då han ur väldigt dålig vinkel fick till ett otroligt volleyskott. Fyra år senare blev han dock syndabock i straffläggningen i semifinalen mot Danmark.
Under sin storhetstid var han en del av den ovan nämnda holländska trion, som var helt i paritet med legendariska Gre-No-Li, och var en väldigt elegant spelare, med ett väldigt stort målsinne.
Svenskar i AC Milan
AC Milan är definitivt en klubb med flera svenska legender. Italienare är allt annat än historielösa när det handlar om fotboll, och minns fortfarande den legendariska svenska trion Gre-No-Li.
Det handlar då om Gunnar gren, Gunnar Nordahl, och Nils Liedholm, som spelade tillsammans som innertrio mellan 1949 och 53.
Trion bröts upp när Gunnar Gren valde att istället gå till Fiorentina. Gunnar Nordahl stannade i laget till 1956 medan Nils Liedholm spelade i Milan tills han avslutade sin karriär 1961.
En svensk som gjort avtryck i klubben under modern tid är Zlatan Ibrahimovic. Han spelade i laget under två säsonger, från 2010 till 2012, och hann då med att vinna ligatiteln en gång. Detta var precis innan Juventus började dominera ligan och det var den första ligatiteln på väldigt länge.
Han värvades dock till AC Milan med ett löfte från Berlusconi om att det skulle bli stora satsningar när det handlade om att köpa in nya spelare och att man skulle sträva mot en ny storhetstid för klubben. Denna upprustning avstannade dock, och klubben hade inte ens råd att behålla Zlatan, utan han såldes i stället till storsatsande Paris Saint Germain.
Han var dock ledaren både på och utanför plan i det lag som tillfälligt tog tillbaka platsen som Italiens bästa fotbollslag, och AC Milan är enligt Zlatans egen utsago den italienska klubb han trivts bäst i.
Han var också kontroversiell nog att under sin fotbollskarriär spela i båda stadens lag, då han tidigare hade gjort tre säsonger Inter och då varit den bärande kraften i det laget. Han är dock långt ifrån ensam om att ha spelat i båda klubbarna.
Både den italienska storspelaren Giuseppe Meazza, och brasilianaren Ronaldo har exempelvis också spelat för både Inter och Milan.
Även Jesper Blomqvist spelade en period i AC Milan, men hade inte sin bästa fotbollsperiod där. Han värvades när laget var på nedgång och slog aldrig riktigt igenom i italienska ligan.
Hans insatser i IFK Göteborg hade dock inte glömts bort av Manchester Uniteds manager Alex Ferguson som hade ett gott öga till Blomkvist, och värvade honom till det lag som senare kom att vinna trippeln 1999.
